Trots rykten om vinden, den gamla rullstolen man inte får röra samt om saker som släpas över golvet mitt i natten, så känns inte Katarinagården så hemsk ändå.
Förbannelsen tycks ha försvunnit och matosen är som bortost.
Och jag menar, Enok.. hur hemsk kan han vara egentligen? Visst, han har varit instängd i källaren i 30 år men som kantor tycker jag att han borde vara väl informerad om det 5:e budordet
"Du skall inte dräpa". Det är inte ens säkert om det var i just det här huset som det tidigare vart ett mentalsjukhus, det kunde vara det mittemot också sa dem.
Problemet är följande; ska jag flytta ifrån Katarinagården till ett annat rum - där dusch och egen toalett ingår?
De verkar trevliga här och det är ganska mycket liv, så det är väldigt socialt. Mardrömmen om ett annat rum är ju om jag skulle få ett rum i ett hus där de är som minst livliga. Mardrömmen är även en annan, men det är för elakt mot personen i fråga att publicera det här.
Vad är en egen toalett/dusch värt egentligen - mot ett ställe som detta?
"Hur långt är DU beredd att gå för vänskapen?" (för att citera en helg då vissa var som mest kulturella)
Nej, nu kallnar bullarna och Lena väntar! (för en gångs skull är det ej henne vi väntar på)
/Maud