2008-09-10

"Ehh, tack ändå"

Inatt fick mina villakamrater uppleva att jag går i sömnen.

Jag vaknar av att jag står upp i mitt rum och att mobilen ligger på golvet.
Det sista jag minns är att jag tappat mobilen.

Plötsligt knackar det på min dörr.
Min granne står utanför och undrar hur det är fatt.
Jag tror hon menade hur det gick med mobilen och jag svarar att det gick bra, 
att jag bara blev lite rädd för att jag tappade den.

När hon stänger sen så kommer jag ihåg att jag även skrek innan jag tappade mobilen.
(tydligen väldigt hjärtskärande också)

Känns som en lagom sånhär "lära-känna-varandra-bättre" grej att göra.

/Aurell

Inga kommentarer: