Häromveckan så gick jag till frukosten, och såg då en bit bort Maud och en till, vi kan kalla honom Mr Cat. Jag vinkade frenetiskt. I ögonvrån ser jag hur någon går snabbt snett bakom mig, för att hinna ikapp. Tyvärr upptäcker jag att det är Cyklopen.
Cyklopen är nog den tråkigaste människa jag träffat. Allt hon säger är så random. Hon har dessutom glasögon som gör att hennes ögon blir tredubbelt så stora. Bara jag tittar på henne blir jag arg. När vi hade ensembleledning sist tränade vi kanon. Cyklopen och jag var i samma grupp. Hon sjöng inte, hon sjunger aldrig, trots att hon har sång som huvudfack. Däremot sitter hon och skrattar åt när jag får sjunga ensam.
Eller förlåt.
Hon skrattar inte.
Hon blottar tänderna och tittar nervöst omkring sig, ungefär som en uggla.
Hursomhelst.
Hon kommer ikapp och nickar ett hej.
Sen säger hon: Ja just det. blottning av tänderna. Du bor ju där borta.
Och därmed har hon hunnit avsluta en opåbörjad konversation.
/Aurell
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar