lite osammanhängande tankar om att gå ett andra år.

när jag gick mitt första år på geijer för två år sedan fick vi ettor snabbt veta att tvåorna tyckte att året innan var betydligt roligare. tror nästan dessa yttranden tog fart redan första veckan. detta var något som vi snabbt tröttnade på, det är nämligen inte så kul att höra att man är så himla tråkig och aldrig vill göra något "så som vi gjorde förra året". liknande åsikter har självklart kommit även detta år. man jämför folk med folk, jämför stämningen, jämför kvaliten, jämför fester osv. även om detta inte sägs lika öppet som det gjorde mitt första år, tycker jag själv att man märker det tydligt. det finns en ganska tydlig anti-attityd som jag tycker är förbannat tråkig.

för alla tvåor så finns vårens minnen kvar. det är på våren man hittar sina riktiga vapendragare, då man på riktigt lär känna folk och känner sig tryggast med dom man omger sig med. det är den roliga tiden man kommer ihåg. man har helt enkelt glömt bort hur det var i början på hösten, då man kände sig för, försiktigt försökte visa vem man var och sakta lärde sig förstå sina skolkamrater.

dessa minnen är de man tar med sig när man sen börjar igen på hösten. man förväntar sig att första skoldagen ska alla bara krama varandra och vara vänner, vilket inte sker för det finns drygt 150 nya ansikten, precis som det var året innan på uppropet, och dessa 150 nya ansiktena har ingen aning om hur det var för bara två månader sedan.

sedan man glömmer bort att man faktiskt inte tyckte om alla. att det inte alltid var på topp. varje dag var inte perfekt, inte ens på den roliga våren.

och det är självklart bra, man ska inte koncentrera på vad som var jobbigt.

men att ha den attityden att "allt ska vara som förra året" är inte bara helt orealistiskt utan även väldigt dumt. för inget år är det andra likt. dom man umgicks med första året går helt enkelt inte kvar. nu är det nya människor som tillsammans bildar en ny stämning, en helt annan än den tidigare, och att det är en annan betyder inte att den är dålig. ska man "leta efter" hur det var året innan kommer man få leta hela året och det slutar bara med att man blir besviken. man måste helt enkelt acceptera att det är ett nytt år för att ha kul.

det kanske var lättare för mig, eftersom det som sagt var två år sedan jag gick här och jag har för länge sedan försonats med att alla underbara fantastiska människor jag träffade där och då inte finns på samma plats längre. då får man helt enkelt hitta nya, och då menar jag inte hitta några som kan ersätta dom gamla, utan nya bekantskaper. för hur gärna jag än vill så kommer jag aldrig hitta någon ny Maria. jag kommer inte hitta ett nytt "Agnes, Hanna, Erika och Anna"-gäng. Staffan Bråsjö kommer aldrig kunna kompenseras med någon annan. Min och Andreas sms-humor var just VÅR sms-humor och kommer alltid vara våran.

och att saker råkat gå lite snett, att logenfesten blev lite kaos-artad verkar ha fått någon slags "det beror på att det är nya människor, förra året hade detta aldrig hänt, i år kan folk inte bete sig"-stämpel. vart är logiken? går inte vi tvåor också på skolan? bidrar inte vi också till stämningen? till att saker händer? var det inte vi som berättade om allt galet som hände under våra respektive år? kan det inte lika gärna vara vi som "uppmuntrat" ettorna in i ett visst beteende? (ett av borden som gick sönder på logen gick sönder för att folk från FÖRRA året satt på det, en liten parentes bara.)

jag har nog tusen tankar om detta och har lite svårt att få ner allt i ord. men det känns som om detta alltid ligger i luften och jag har grubblat ganska mycket på det. om ni (komigen bajjen) har något att säga om detta får ni gärna göra det för det är intressant att höra.